Bedömning av kalkpåverkade vatten
Försurningspåverkan och försurningsstatus är olika bedömningar. I det ena fallet beräknas vilken grad av försurning vatten hade haft utan kalkning, i det andra fallet statusen efter genomförd kalkning.
Försurningspåverkan i kalkade vatten bedöms idag efter att effekten från kalkningen räknats bort, det vill säga att man bedömer hur försurningspåverkat vattnet skulle vara om man inte kalkade. Detta hänger samman med hur miljömålet ”Bara Naturlig Försurning” är definierat vilket innebär att kalkningen bör ses som ”konstgjord andning”. Den viktigaste åtgärden mot försurning är att minska utsläppen av försurande ämnen följt av att anpassa skogsbruket till de lokala förutsättningarna. Kalkningen kan leda till höga pH-värden och till en vattenkvalité som passar fisk och andra organismer, men den löser inte försurningsproblemet i grunden. Miljömålet är uppfyllt först när man inte behöver kalka längre.
Sättet att bedöma kalkade vatten ställer dock till problem i vattenförvaltningen där man vill visa att man genom kalkning uppnår kemiska förutsättningar för god status med avseende på biologiska parametrar. Ett försurat vatten där kalkningen lyckats vill man kunna rapportera som god status till EU. Det finns därför ett behov av att kunna klassa försurning i kalkade vatten både med och utan kalkningens effekt. Bedömningsverktyget för kalkpåverkade vatten är därmed utformat så att bedömningen av försurningspåverkan görs utifrån beräknat okalkat tillstånd, medan bedömningen av försurningsstatus görs utifrån den faktiska uppmätta vattenkemin i dagens kalkpåverkade tillstånd. En kalkpåverkad sjö eller vattendrag där en god status har åstadkommits genom kalkningen kan därför samtidigt klassas som försurningspåverkad om man bedömer att vattnets pH i okalkat tillstånd skulle ligga >0.4 pH-enheter under historisk referensnivå.
Försurningsbedömningen görs med verktyget MAGIC-biblioteket. Det är inte lämpligt att ta fram en liknande bibliotekssjö eller ett liknande biblioteksvattendrag direkt utifrån den uppmätta kalkpåverkade kemin eftersom man då jämför den med ett okalkat vatten som naturligt har ett högt pH. Istället jämförs därför ett skattat referenstillstånd för den ”okalkade” kemin med det uppmätta kalkade tillståndet för att få en statusbedömning. För att få försurningspåverkansbedömningen jämförs referenstillståndet med beräknat dagens tillstånd dä